Till kolle
Jag förstod att ni som läser kolle bloggen gillade när jag delade med mej av en låt som jag hade skrivit till min kolle och därför ska jag visa en till.
Till min kollega;
performed as the kollegaa entry for the Eurovision Song Contest 2009
Kolle you're perfect for me
You are my gift from heaven
this is the greatest story of all times
We met in like in a movie
So meant to last forever
And what you're doing to me Feels so fine
Koooollle I wake up and live my dreams endlessly
Crazy for you!!
Can you feel the rhythm in my heart
The beats going "Kol egg aaa"
Always out it like there no minute
Feels like there's no way back
Can you feel the rhythm in my heart
The beats going "Kol egg aaa"
Always out it like there's no minute
Feels like there's no way back
En dag utan min Kollega, är ingen dag värd att leva...
Jag var så lycklig, jag skulle få träffa min kollega. Jag såg henne sitta där, vacker som en dag.
Genast ropar jag på min kolle.... Det enda jag får till svar är en blick. En blick tommare än natten.
Blicken sade mig att något var på tok. Alldeles på tok..
Jag fick snart svaret, Kollegan var sjuk.
Är min kollega sjuk blir jag sjuk. Mitt hjärta blir sjukt, jag kan inte andas utan att det hugger som knivar i hjärtat.
Det slog mig : Kollega har fått svininfluensan!
Jag tror aldrig att jag varit sååå rädd. Håret på mina armar reste sig, hjärtat klappade i hundratjugo.
Jag kippade desperat efter luft.
Men kollega, du blir frisk. Du klarar det här. Det går bra det går bra.
Dagen har varit så tom, så ledsam´... Jag har vänt mig om för att ropa ditt namn.. Men du har inte varit där.
Detta får inte hända igen ?! Bli frisk nu älsklingskollega!
Jagvillvaradenvarmavinden.
Varje morgon får jag frågan, "har du skrivit något". Hennes ögon skiner av förväntan, som ett barns på julafton.
Det är nästan så att jag känner en svag lukt, av det som borde vara hopp.
Varje gång får jag kolla kollen i hennes hoppfulla ögon och med en blick så full av skam att den inte orkar titta upp när jag utalar ordet... "Nej"
Varje gång gör det lika ont i mig att se henne stå där... Som ett barn som just blivit av med sitt sista uns av hopp.
Jag tror att en bit av mitt hjärta slits bort varje gång, en ilande känsla av skam ilar genom min kropp.
Varje gång gör det ont att se henne vända om, med axlar slokade, som en vacker blomma som just vissnat av kölden.
Jag frågade mig själv en gång för alla "Vill jag vara den kalla frost vinden?" "Vill jag vara molnet som drar förbi den strålande solen, och gör allting mörkt."
Svaret var självklart! Jag vill inte vara den vinden, molnet, eller frosten.
Jag vill vara den varma sommar vinden som värmer kollegans axlar.
Vinden som får hennes guldbruna ögon lika levande som ett vatten fall..
Nästa gång jag får frågan, VILL jag kunna titta på henne med stolthet.
Jag vill kunna bära mitt namn, med stothet.
Jag vill kunna känna att jag är den kollega jag en gång var.
Jag ska se på henne, låta det gå några sekunder, som för att förlänga den underbara stunden. Sedan skall jag utala orden: JA. Jag har skrivit. Jag har bevisat att jag är en kollega. Åtminstonde att jag gör allt som står i min makt....att vara en kollega.
Kanske, kommer inte detta hjälpa....
Kanske kommer inte detta få ditt sönder trasade hjärta helt igen.
En sak är säkert, mitt hjärta läker det.
Jag lovar att jag skall med mina bara händer...Få ditt hjärta att bit efter bit bli helt igen.
FÖRLÅT, kollega, förlåt...
Får jag någongång frågan "vad får ditt hjärta att klappa"...
Då blir inte mitt svar varken syre eller blod.
Mitt svar kommer för alltid vara...min kollega.
ujhy
Byta ut min kollega? Det är frågan.
kollega pratar
EN URSÄKT
Man vet ju aldrig det här är kanske sista gången jag skriver här på bloggen om ni inte gör det.
Var rädda om era kollegor ikväll och drick inte för mycket. Kom i håg, om ni förlorar er kollega förlorar ni en del av er själva.
Kollegornas upptäcktsfärd!
En kollega är inte något man bara hittar, en kollega är en som man alltid vet har funnits. När jag föddes var jag 0 år gammal (Ganska ung alltså) och det var då jag först förstog att jag hade en underbar kollega som jag kunde dela mitt liv med. Nu vad är det, hm 14 ½ år senare sitter jag här och jag vet att jag skulle aldrig ha klarat av att leva utan min kollega. Min kollega är mitt allt. Imorgon ska jag, min kollega och en medarbetare springa iväg. Det kommer bli helt fantastiskt roligt och mycket lärorikt. Det är så att jag och min kollega har aldrig varit på detta ställe tillsammans så det ska bli roligt att se hur vi hanterar situationen. Nu undrar ni kollegor där ute: Vad ska de göra? Vad ska de egentligen hitta på? Men nu är det så att jag inte ska berätta för det här är en speciell dag för mej, min kollega och en medarbetare och jag vill inte att någon ska förstöra denna dag.
Nu under veckan har jag skrivit en låt till min kollega bara så att hon ska förstå hur mycket hon betyder för mej.
Här kommer en del av texten:
You're my world
You're the moon and stars above
Ja ni förstår hon är min kollega och kommer alltid att vara det.
Kollegornas samförbund
Har du en ? Behandla din kollebolle som en guldklimp. OM kollen varit snäll vill säga.